"Serien har premiär imorgon, det kanske är dags att läsa igenom boken?", tänkte jag mitt på dagen imorgon. Där började mitt uppdrag att faktiskt hinna läsa igenom Still Star-Crossed av Melinda Taub på några timmar. Turligt nog klarade jag faktiskt av detta, och blev klar ungefär vid midnatt igår. Såg avsnittet för bara några minuter sedan. Men vad tyckte jag då om boken? Låt oss gå igenom allt, kategori för kategori. Karaktärer, handling, överlag. Hur bra var detta?

 

 

I Still Star-Crossed får vi främst följa två karaktärer. Rosaline och Benvolio. En som anses vara av hus Capulet, och en som faktiskt är av Montague. Dessa är de två karaktärer som det egentligen handlar om. Men vi får även ett par mindre karaktärer. Livia, Escalus, Paris och högt uppsatta människor hos Capulet och Montague. Respektive hus. Karaktärerna tyckte jag egentligen blev, till slut, det bästa med den här boken. Främst eftersom att vi verkligen får gå på djupet i deras personligheter. Rosalie och Benvolio blev till slut mina överlägsna favoriter, och det var fint att se dessa hus föras samman - trots att det inte var på det sätt Escalus menade. VI fick väntade karaktärsutvecklingar, och vi fick oväntade karaktärsutveckling och det var det som gjorde den här boken så speciell. 

 

 

Men handlingen bidrog också till bokens glans. För den bidrog med att det här inte bara blev en romantisk bok - utan så mycket mer. För vi fick mystik! Vi fick drama! Vi fick mordgåtor! Den valda handlingen bidrog med att det egentligen var omöjligt att sluta läsa den här boken. Det var bara en aspekt med handlingen som för mig kändes lite svag - och det var slagsmålsscenerna. Brukar ha problem med dessa överlag i böcker, och det var inget undantag här. Annars finns det ingenting att klaga på här egentligen. Vi fick följa med på en resa av både romantik och ett mordmysterium i Verona, samtidigt som vi får fortsätta undersöka Shakespeares' skapade värld. Fantastiskt!

 

 

Så överlag var det här en bok jag verkligen, verkligen tyckte om. Främst eftersom att den var väldigt annorlunda, och inte lika problematisk som Shakespeares original. Vi fick en romans som faktiskt blomstrade i och med Rosaline och Benvolio. En romans som inte helt och hållet slutade i misär. Men till detta fick vi även Verona! Fantastiska Verona, som vi fick utforska i och med familjerna Montague och Capulet. Deras mordiska planer ledde oss till ett antal hörn av staden. Så det blev en resa, egentligen. En resa både till handlingen, men även till karaktärerna då de fick utvecklas genom berättelsens gång. Still Star-Crossed är en fantastisk bok, helt enkelt, som nästintill har allt. Mitt betyg blir därför 4.5 av 5.