Bokrecension | wing jones

 
Det här var en bok jag aldrig hade hört talats om innan jag lånade. Allt jag egentligen visste om den, var att den porträtterade en afro-asiatisk tjej samt att det handlade mycket om löpning. Detta var dock tillräckligt för att locka mig (samt framsidan), men tur var väl det. Wing Jones var en av de bästa böcker jag någonsin läst. Vi fick en otroligt emotionell bok med otroligt bra representation av en lite gömd nationalitet, samtidigt som boken innehöll en fantastisk karaktärsutveckling. Både för Wing, men även för hennes familj samt kärleksintresse. Vad som fick mig att tycka om den här boken så mycket var dock främst Wing. Hon är en väldigt bra huvudkaraktär, och bemöter alla problem exceptionellt. 
 
Samtidigt dock som Wing är fantastisk, så är själva handlingen precis lika fantastisk. Boken börjar egentligen med att Wing's bror hamnar i koma efter att kört rattfull och dödat två människor. En mamma och en av hans kompisar. I och med det här, börjar Wing's utveckling som karaktär. Först och främst är skolan väldigt problematisk, eftersom att mobbningen som redan pågick nu blev ännu värre med hennes brors rattfylla. Men hon har även inga vänner, samt ingen familj som riktigt kan vara där för henne. För att hantera sorgen, börjar Wing springa. Hon springer bort sin sorg och utvecklas som människa. Hon får vänner, hon får mod. Och det fina är att vi får följa med på den här emotionella resa när hennes bror är i koma. Det är precis det som gör den här boken så bra. Vad som gör den här boken till en favorit. 
 

Bokrecension | norse mythology

Har aldrig läst en Neil Gaiman bok förut. Har varit sugen på ett antal (Neverwhere, bland annat som ligger hemma och samlar damm) men har aldrig öppnat en. Tills nu. För nu har jag läst igenom författarens senaste bok, Norse Mythology. I den här boken får vi huvudsakligen träffa på vår mytologis främsta individer - Thor, Odin och Loki. Vi får följa med på fisketurer, vi får följa med på giftermål och vi får följa med till olika världar. Vi får även uppleva slutet. Ragnarök. Det här var en fantastisk bok, och jag är glad att det här var min första Gaiman upplevelse.
 
Det här är en bok med mindre berättelser mellan starten och slutet på Asgård och resten av de nio världarna. Ut av dessa sexton berättelser fick jag även självklart ett par favoriter. Dessa var The Master Builder (för att den var otroligt underhållande), Freya's Unusual Wedding (för att Thor och Loki klädde ut sig till kvinnor), The Apples of Immortality (för att den var otroligt mytisk) och The Story of Gerd and Frey (för att de var så söta). Men trots att dessa var mina favoriter, var alla speciella på sitt sätt. De var otroligt välskrivna allihopa och jag förstår varför Gaiman är en sådan känd författare. Norse Mythology var välskriven och otroligt karaktärsutvecklande under sin korta tid. Men mest av allt, var den episk.
 

Bokrecension | bloodlines

 
 
Nu har Vampre Academy-serien blivit utläst och det är dags för Bloodlines istället, den serie som jag egentligen såg fram emot mest från första början. Dock efter att ha blivit klar med Vampire Academy är jag inte säker att detta kan slå Rose och gänget. Tog mig en väldigt lång tid att läsa ut den första boken, vilket först och främst inte är lovande. Om det blir en serie som får mig att hamna i en reading slump. Den första boken i Bloodlines-serien vid samma namn utspelar sig i samma värd som Vampire Academy. Men till skillnad från den sistnämnda är här huvudkaraktären Sydney, en alchemist som vi träffat i tidigare böcker. Hennes uppdrag blir i den här boken att bo tillsammans med Jill - samt Eddie och Adrian - efter en attack gjorts på Jills liv, då hennes halvsyster sitter på tronen.
 
Men vad vi får förutom anpassningen till skolan, är en mystisk tatureringssalong som ger en taturering med krafter. Till exempel kan man bli smartare och snabbare. Sydney upptäcker efter ett tag att det handlar om vampyrblod dessa tatueringar, och måste hitta den individ som ligger bakom det hela. Samt ett par mord som verkar relatera. Vad jag tyckte var bäst med den här boken, är att den känns mycket mer vuxen än de som Mead har släppt tidigare. Samtidigt som jag tycker om att man får mer fokus på de karaktärer som Vampire Academy inte behandlade lika mycket. Till exempel Jill, Adrian och Eddie. Sydney är även en bra huvudkaraktär, även fast jag inte tycker om hennes vampyr-racism. Tror dock att hon kan utvecklas, då jag är övertygad om att hon blir tillsammans med Adrian. Överlag en väldigt bra bok ändå, trots att det tog mig ett bra tag att läsa igenom den. Undrar vad handlingen i den andra blir!