2017-03-20

Disney re-watch (1) | pocahontas & the princess and the frog

 
POCAHONTAS
 
Om det finns något Disneyfilm jag verkligen har förståelse för, så är det Pocahontas. Har förståelse för att folk inte tycker om den, för att folk tycker att den är alldeles för rasistisk och alldeles för romantiserande för John Smith som kanske inte var världens bästa människa. Vad skulle jag tycka om folk Christopher Columbus romantiserades, liksom. Men trots denna förståelse, kan jag fortfarande inget annat än att älskad en här filmen. Först och främst består den av en av Disneys bästa låtar någonsin, Colors of the Wind (tyvärr är det dock den enda bra låten i filmen) och en av de bästa huvudrollerna, Pocahontas. Älskar filmvarianten av John Smith, men vet att han inte riktigt var en bra människa - och därför dras betyget faktiskt ned. Om man bara ser på filmen dock, tycker jag om Smith tillsammans med Pocahontas. Förutom detta är även Pocahontas en otroligt vacker skapelse, med fantastiska animationer. 
 
 Huvudkaraktär  | Skurk  Kärleksintresse  | Låtar 
 
 
THE PRINCESS AND THE FROG
 
Det här är faktiskt ingen re-watch, jag hade inte sett Princess and the Frog innan. Vet inte varför, men det hade blivit så att jag missat den. Turligt nog såg jag den nu dock, eftersom att den faktiskt var otroligt rolig. Är inte helt såld på jazz, som många nog vet, men tyckte om alla Frankrike-influenser så det blev okej. Skurken var litelite problematisk, tycker jag ändå, men inte huvudkaraktärerna. Huvudkaraktärerna var fantastiskt roliga, och jag trodde faktiskt på deras kärlek. Vilket inte händer ofta inom Disney för mig. Sedan måste vi även prata om eldflugan?? Det var bland det sorgligaste jag någonsin upplevt i en animerad film, när han färdades upp till himlen och blev en stjärna. Så fint! Överlag en väldigt underhållande film, trots den dåliga skurken. Kul också att den var tecknad och inte animerad! 
 
 Huvudkaraktär ♥♥♥♥ | Skurk  Kärleksintresse ♥♥♥♥ | Låtar ♥♥
 
Kommentarer (5)
Recension: film

2017-03-18

Filmrecension: beauty and the beast

 
 
Årets mest efterlängtade filmatisering har otroligt mycket problem. Det här är en film som tappar ens förtroende efter enbart minuter, då den bidrar med otroligt dåligt skådespeleri trots de stora namn som existerar i rollistan. Den bidrar även med ett par dåligt sjungna låtar och otroligt dåliga effekter. Inget blir äkta, vilket är väldigt problematiskt i en film med fantastiska Belle som huvudkaraktär. Hade inga förväntningar överhuvudtaget eftersom att den hade fått dåligt kritik, men det här var under all kritik. Med de resurser man har, ska man kunna skapa något bättre. Allt är övergjort - samtidigt som det är dåligt gjort. Inte ens det historiska Frankrike med dess vargar och smink kunde rädda den här filmen för mig, då det precis som allt annat kändes oäkta. 
 
Det finns dock en ljuskälla i den här annars mörka film. Denna ljuskälla är Dan Stevens i rollen som The Beast. Det var den enda skådespelare som inte underpresterade och den enda skådespelare som kunde höja betyget jag skulle ge den här filmen till slut. Hans sång Evermore var förtrollande. Dock kan inte ens Dan Stevens rädda den här filmen, som nästintill är en katastrof. Den är underhållande, visst, men man har tagit bort all magi som existerade i den tecknade varianten. Det här är inte Disney. Det här är inte Beauty and the Beast. Inte ens nära. 
 
 
 
Filmens höjdpunkt.
Kommentarer (6)
Recension: film

2017-03-02

Filmrecension: Logan

Vi får en biosalong full av människor som är där för att säga farväl. Kanske är det ett farväl till Hugh Jackman som skådespelare inom Marvel eller ett farväl till en av de främsta karaktärerna i superhjältegenren. Det kanske är ett farväl till Logan - eller ett farväl till Wolverine. Hur som helst är det precis vad vi får, ett värdigt farväl till en av världens kändaste mutanter. Förutom det dock, får vi även en film där en liten tjej skär igenom militärers huvuden. Vi får en film där huvuden sprängs, där alla möjliga ben och kroppsdelar går av. Det blir en blanding utav karaktärsfördjupning och utav våld. En blanding som faktiskt fungerar väldigt bra.
 
Vad vi tidigare har fått med Wolverine, har inte varit värdigt den karaktär han är. Vi fick ett larvigt försök i X-Men Origins: Wolverine och ett hjärtlöst försök i The Wolverine, som istället blev en hundraprocentig actionfilm. Vad Wolverine som karaktär ska vara är, brutal. Brutal och våldsam. Vilket är precis vad den här filmen är. Det blir en klockren porträttering, samtidigt som vi får de bästa actionscener Marvel någonsin bidragit med. Istället för perfektion och istället för finstilt - får vi äkthet. En äkthet som Wolverine alltid har saknat i filmerna.
 
Den bästa prestationen dock bidrar egentligen varken Wolverine eller Professor X med. Utan det gör våran alldeles egna Laura Kinney, X-23, vilket var det jag såg fram emot mest innan jag såg den här filmen. Vad Dafne Keen bidrar med till en av serietidningarnas coolaste karkatär, är något så rått och något så äkta att man blir mållös. Laura är fantastisk och ger den här filmen den styrka den behöver.
 
Logan är en i slutändan en otroligt karaktärsdriven film. Vi får se kända X-Men karaktärer utan dess skal, vi får se vad som hela tiden funnits under ytan när dem inte riktigt är helt okej mentalt eller fysiskt. Filmen är även precis lika våldsam som den är karaktärsdriven, vilket bidrar till ett par fantastiska actionsekvenser. Så biopubliken fick sig ett riktigt farväl - ett farväl i en exceptionell serietidningsfilm. Ett farväl där Wolverine, efter så många filmer, äntligen fick ett hjärta. Ett hjärta som till slut fick slå sina sista slag. Ett hjärta som vi alltid kommer komma ihåg. För det här är X-Men, det här är Logan - det här är Wolverine.
 
 
Kommentarer (1)
Marvel, Recension: film
Tidigare inlägg