2017-01-31

Filmrecensioner | edge of seventeen & hidden figures

 
Det här är en film som utspelar sig på en skola. Det här är en film som handlar om en sjuttonårig tjej. Den här tjejen har förlorat sin pappa, har en mamma som inte beter sig som en förälder, har förlorat sin bästa vän till sin bror och har inga vänner överhuvudtaget. Hon är inte lycklig. Hon tycker inte om sig själv. Det är det som gör den här filmen till den bästa i sin klass. Vi får alltid höra om hur fantastiskt high school är, men The Edge of Seventeen berättar om motsatsen. Hur miserabelt high school är.
 
Först och främst handlar den här filmen egentligen om varför vår huvudroll får ett sammanbrott. Hon sitter med sin lärare och berättar om att hon vill ta livet av sig, och berätterar för oss hur hon kom till den punkten. Det är här allt tas upp med hennes döda far, hennes dåliga självförtroende, samt hennes bästa väns förhållande till hennes bror. Det är dock sammanbrottet som tar mig över kanten, som får mig som tittare att tycka den här filmen är otrolig. Hailee Steinfeld briljerar i huvudrollen genom att visa alla möjliga känslor inom en instabil människa. Det här var bland det bästa jag har sett i år.
 
Betyg: 4.5/5
 
 
 Det som är bäst med den här filmen är att den inte koncentrerar sig på det negativa. Det var ett otroligt segregerat samhälle, och det är det antagligen delvis idag också, men det bästa sättet att lyfta det på är att hitta lycka någonstans djupt där inne. Det är precis vad Hidden Figures gör. Dem tar en hemsk och orättvis situation och gör den fantastisk. Vi får se tre av världens smartaste kvinnor - Katherine Johnson, Dorothy Vaughn, Mary Jackson - göra stordåd. Istället för att se hur hemskt dessa kvinnor hade det, fick vi se hur dem skapade något vackert utav det. Orättvisor minskade med dessa kvinnors mäktiga huvuden.
 
Det här är något ganska många människor inte vet någonting om. Att det var kvinnor som delvis var hjärnorna bakom NASA's första framgångar. Eftersom att jag hade sett både Timeless och Astronaut Wives Club så hade jag en aning innan jag tog tag i det här, men det är egentligen därför det är så viktigt att man skapar sådana här filmer. Okunnighet är farligt, vilket dagens USA visar exemplariskt. Med Hidden Figures får vi reda på en viktig feministisk del av vår historia. Dem som inte tror, ser nu att vi kan. Vi kvinnor kan, faktiskt, göra vad som helst. Vi kan skapa magi.
 
Betyg: 4.5/5
 
Kommentarer (3)
Recension: film

2017-01-24

Filmrecension | jackie

 
 
Det här är vad Natalie Portman ska göra. Precis som Helen Mirren när hon spelade Elizabeth, precis som Meryl Streep när hon spelade Margaret Thatcher. Det är här, i dessa koncentrerade filmer, man ser talang. Det är här man ser hur Hollywood har slösat bort Portman genom att lägga henne i Thor, eller i Star Wars till och med. I den här filmen kommer Portman upp i samma nivå som tidigarenämnda Mirren och Streep, och är värd all Oscarhype som dessa även fick för deras motsvarande filmer. Jackie är verkligen det mästerverk som Natalie Portman behövde för att visa upp sin talang, för hon briljerar som Jackie Kennedy.
 
Vad vi får följa är egentligen först och främst hur Jackie hanterar sin makes mord, men även hur hon berättar om det för en journalist. Vi får höra om skjutningen, begravningen - allt - och det blir så rått. Så personligt. Så äkta. Ett perfekt på detta är i slutet av filmen, när Jackie beskriver musikalen Camelot och att USA aldrig kommer få uppleva det igen. Ett Camelot, alltså. Det blir en otroligt fin berättelse om John F. Kennedy's fru efter hans död, när hon försöker hantera sorg och ilska samtidigt som hon öppnar upp om deras inte-så-perfekta relation. Filmen Jackie är nästintill perfekt på grund av detta, på grund av dess känslor samt äkthet, och detta inträffar just på grund av Natalie Portman. För det är hon som leverar, det är hon som är känslorna.
 
 
Kommentarer (4)
Recension: film

2017-01-17

Filmrecensioner | fantastic beasts och la la land

 
Det bästa med La La Land är att den är ambitiös på ett sätt många filmer inte är nu för tiden. Den är inte ambitiös i och med framgång, utan ambitiös ut av ren kärlek till film. Självklart är det också ett sätt att framgång på - men det är fortfarande inte detsamma. För det här känns äkta. Det här är på riktigt. En film fullproppad av lycka, kärlek, färger och värme, men även vad filmen i sig ändå behöver - fantastiska prestationer. La La Land blev den film där jag äntligen helt och hållet kunde uppskatta både Emma Stone och Ryan Gosling, vilket aldrig har funnits på kartan förut. Här fick vi se dessa framgångsrika människor på riktigt, vilket också, bidrog till hur rätt den här filmen kändes.
 
Vad La La La fungerar som, är ett kärleksbrev till Hollywood. Ett kärleksbrev till alla fantastiska filmer som producerats - och en hyllning till filmindustrin. Men det blir även en hyllning till Los Angeles, där utspelningsplatserna är delar av helheten som gör staden. Filmen innehåller alltså många element, vilket bidrar till den briljans vi får uppleva. En ren må-bra-film som jag antagligen skulle kunna se om och om igen. Problemet dock, är att jag inte vill det. Vissa filmer ska man inte röra för mycket. Vissa filmer ska vara oslipade diamanter. Råa, briljanta, äkta. Vilket är precis vad La La Land är.
 
4 av 5 i betyg
 
 
Vissa filmen går hem hos mig, vissa gör inte det. Fantastic Beasts and Where to Find Them gjorde inte det. Självklart är jag självbenämnd som anti-Harry Potter, men det här var ändå något jag förväntande mig skulle vara bra. Vi har fantastiska skådespelare i huvudrollerna, vi har tjugotalet, vi har New York, vi har magi. Problematiskt nog, fungerade inte riktigt magin på den här filmen. För vad vi istället fick var något så underutvecklat och rent ut sagt tråkigt att dem antagligen hade tjänat på att skjuta releasen.
 
Jag tyckte inte om karaktärerna, eftersom att vi inte fick lära känna dem överhuvudtaget. Jag tyckte inte om handlingen, för man förstod knappt var det var som hände. Jag tyckte inte om skurken, för inget hot presenterades. Jag tyckte inte om magin, för av det fanns det ingenting. Jag tyckte inte om vidundrena, för vi fick inte reda på vad dem var. Jag tyckte inte om New York, för vi fick inte upptäcka staden. Allt var för mig underutvecklad. Allt kunde enligt mig gjorts bättre. Även fast jag aldrig älskat Harry Potter, är ändå de filmerna bättre än det här. Så stanna kvar i England, snälla, för i New York har ni ingenting att hämta.
 
2.5 av 5 i betyg
Kommentarer (7)
Recension: film
Tidigare inlägg