Avengers: age of ultron (2015)

 
Avengers: Age of Ultron (2015) 
 
"När Tony Stark försöker starta ett fredsbevarande program går det snett. Jordens framtid är hotad och Iron Man, Captain America, Thor, Hulk, Black Widow samt Hawkeye sätts alla nu på prov. När den onde Ultron träder fram är det upp till medlemmarna i Avengers att stoppa honom från att sätta sina planer till verket, vilket leder till ett episkt, unikt och världsomspännande äventyr." 
 
Mitt betyg: 6.5/10
 
När jag kl. 20.45 den 22 april klev in på biografen för att se Age of Ultron hade jag ingen aning om vad som skulle vänta mig: självklart hade jag sett ett antal trailers, texter, klipp och bilder, men jag var rädd. Rädd för att bli besviken. Ett antal dagar innan fanns bara extremt positiva recensioner av privatpersoner som själva hade dragit sig till biograferna för att se årets mest efterlängtade film, men när den 21 april företagen och de professionella blev tillåtna att recensera filmen började mina förväntningar krossas en för en. Missförstå mig inte, de var positiva, men de innehöll ett antal rubriker och textremsor som skulle göra vilket superhjältefan som helst besviken: "Tid för kärlek: pussande" skriver bland annat Jens Peterson på Aftonbladet. Hade Joss Whedon blandat in någon Amazing Spider Man liknande smörja Avengers andra upplaga? Jag hade som sagt ingen aning vad som väntade mig. 
 
Earth's mightiest heroes 
 
Redan från början av filmen växte min misstro, för mig kändes en Marvel film för första gången faktiskt dåligt klippt och extremt dåligt organiserad. Jag visste redan då att den inte alls skulle vara så bra som alla trott, och att den i princip för mig skulle vara omöjlig att recensera. En markant frånvaro av flow kunde tidigt upptäckas och att det aldrig riktigt upptogs under filmens gång var egentligen dess största skavank. 
 
Dessvärre så var inte det filmens enda svaga länk, Age of Ultron saknade helt enkelt föregångarens charm och helhet. Flera delar var nästan svåra att kolla på, det kändes som att Joss Whedon inte ens hade försökt att få till detta. Bland annat var 1. Thor helt opassande, det kändes nästan som att dem skulle kunnat exkluderat honom helt, 2. den robot armé som Ultron tillkallade kändes exakt likadan som den i första Avengers filmen vilket var väldigt fantastilöst, och 3. det som var det största problemet för mig, förutom självklart flow-frånvaron, romansen mellan Hulken och Black Widow. Under filmens knappa 2,3 timmar fick vi utstå ett antal irrelevanta och kväljande romantiska scener mellan dessa två karaktärer och man undrade hela tiden vad det bidrog med, varför det behövdes för att filmen skulle gå framåt. 
 
Som jag nämnde över uppskattade jag inte Ultrons armé, men Ultron i själv hade jag ingenting stort emot. Visst kändes han relativt ofarlig och visst blev han besegrad relativt lätt, men Marvel är inte kända för att ha vassa antagonister. För dem som inte vet är Ultron ett försök och projekt av Tony Stark att skapa artificiell intelligens, som gick helt fel. Jag tycker att det är en solid berättelse att basera en film på då man får en djupare inblick i Avengers medlemmernas personligheter, men att den inte hanteras rättvis. Ultron hade behövt vara läskigare, Ultron hade behövt kraftfullare allierade. Jag vet inte hur ofta jag egentligen har sagt detta om en Marvel film och hur många gånger jag kommer få säga det i framtiden, men skurken föll platt. 

Hulkbuster

Även fast jag hittills bara gett filmen skit så var den inte alls dålig, det fanns ett antal scener och situationer som överväldigade mig. Jag uppskattade verkligen action scenerna samt hur de var uppbyggda, dessvärre kunde det ha fått inträffa en hel del oftare. Till exempel var scenen mellan Hulkbuster och Hulken bland det coolaste i hela filmen, allt var väldigt välgjort och rysningar kunde kännas genom hela kroppen. Jag uppskattade även karaktärsdykningarna som jag kort redan har nämnt, när nyförvärvet Scarlet Witch grävde sig in i varje individs inre kände man verkligen med dem. Man såg dem som riktiga personer med riktiga känslor istället för perfektionister till superhjältar. 
 
Tillsammans med Scarlet Witch kunde även två till nykomlingar hittas: hennes bror Quicksilver och filmens stjärna, androiden Vision. Enligt mig bidrog dessa tre med en frisk och nyttig förändring, man var hela tiden intesserad av vilka de var och vad de var kapabla till. Quicksilver hade redan introducerats i den senaste upplagan av X-Men, men här dök upp porträtterad av en helt ny skådespelare: Aaron Taylor-Johnson. Jag som inte alls uppskattade X-Men's lite yngre och fjantigare Quicksilver älskade denna mogna och stilrena version. De två syskonen kunde antagligen ha utnyttjas mer på den stora skärmen, men var ändå väldigt viktiga tillsammans med våra älskade igenkända Avengers. Captain America och Hawkeye var de orginal medlemmar som jag tyckte gjorde det bästa jobbet, tillsammans levererade de ett antal bra one-liners och ett par väldigt bra scener. Trots det så anser jag ändå att Vision var karaktären som stal showen. Vision är en android med väldigt hög intelligens och en förmåga att manipulera folk, han har även ett infinity gem (den gula verklighetsstenen) i pannan och har alltså kontrollen över det specifika aspektet i universum. Paul Bettany gjorde ett väldigt bra jobb i rollen och utstyrseln var utomordentligt snygg. 
 
För att dra en slutsats så var denna upplaga av Avengers inte alls lika stark som den första, även fast den innehöll ett mörkt och humoristiskt tema levde den inte upp till Loki's briljans i föregångaren. Hotet föll som vanligt platt och en del karaktärer och dess egna berättelser kunde helt exkluderats. Om den här filmen hade haft en läskigare antagonist och en längre speltid för att bygga upp saker och ting hade den antagligen lyckats bättre, nu känns den bara som ett misslyckat försök till något enastående och episkt. Age of Ultron visade sig endast vara en bra film som tyvärr bara inte levde upp till förväntningarna. 

The messengers: första intryck

 
I natt hade The Messengers äntligen premiär på CW med det första avsnittet Awakening. The Messengers är en serie som man knappt har hört något om alls, men som handlar om en grupp orelaterade människor som dör av en stor mängd energi när ett mystiskt objekt kraschar på jorden. Dessa människor vaknar dock sedan upp igen och upptäcker att de har blivit valda för att stoppa den uppkommande apokalypsen. 
 
Själv tyckte jag att avsnittet började relativt starkt och avslutades väldigt starkt, men att mitten kändes ganska dåligt gjord med ett flertal ointressanta karaktärsberättelser. Jag uppskattade verkligen Vera och Erin's berättelser då de var sprängfyllda av känslor, Rose kommer nog även hon imponera när hon i nästa avsnitt vaknar upp igen. Annars innehöll det här avsnittet ett antal dåliga skådespelarinsatser och ett antal klyschiga one-liners i mitt perspektiv, till exempel när Peter drog till med den otroligt uttjatade och utomordentligt fjantiga "I'm confused about everything, but I know how I feel about you". 
 
Jag kommer antaligen börja uppskatta den här serien lite mer när huvudrollerna faktiskt förstår att de är änglar och när deras uppdrag faktiskt börjar på riktigt. Dock kan det nog även bli en total flopp, vilket det turligt nog inte lutar mot nu. Jag hoppas Lucifer och alla andra karaktärer kan ta sig i kragen och lyfta denna serie, för jag kommer att fortsätta kolla. 

Batman v superman: trailer