Uppkommande: Jackie

 

An account of the days of First Lady, Jacqueline Kennedy, in the immediate aftermath of John F. Kennedy's assassination in 1963.

 

Jag har aldrig varit något större fan av Natalie Portman, men det är antagligen eftersom jag inte har sett henne i rätt roller. Jag har sett henne som Jane i Thor, Emma i No Strings Attached, Padme i Star Wars, Alice i Closer och som Evey i V för Vendetta och jag har aldrig riktigt fastnat. Men jag tror den här rollen, som John F. Kennedy's fru, kan vara en perfekt roll för Portman. I alla fall en perfekt roll för Portman där jag kan tycka om henne som skådespelare. Andra som är bekräftade för filmen är bland annat Billy Crudup och Peter Sarsgaard. Jag tror faktiskt att det här kan bli väldigt bra - ett väldigt bra drama - och därför väldigt taggad på dess release nästa år. Det här kan nog vara en film som faller mig i smaken.

 

Season review: open heart s1

 
 
Vad var bäst med säsongen? Ibland behöver man sånt här - en lättsam serie, en serie där varje avsnitt endast är tjugo avsnitt. En serie som enbart har en säsong. Allt det här var saker jag tyckte om med Open Heart, innan jag kollade på serien. Nu? Jag måste ändå säga att jag blev fäst. Den var otroligt förutsägbar, man visste vilka som skulle sluta upp med varandra och man visste hur allt skulle utspela sig. Men det gjorde ändå ingenting, för man blev ändå så lycklig när det väl inträffade! Nu i efterhand tycker jag faktiskt att det är väldigt synd att den enbart har en säsong, det hade behövts i alla fall en till för att riktigt få en avslutning på det hela. Jag menar - säsong ett slutade med en cliffhanger.
 
Vad var sämst med säsongen? Om jag inte misstar mig är det här en serie från Nickelodeon - eller Teennick, och inte för att vara fördomsfull. Men säger inte det ganska mycket? Open Heart var lite åt det barnsliga hållet, även fast vi fick uppleva smärta och hantera tunga ämnen så var det ofta inte tillräckligt djupt. Det kunde ha varit mer, jag ville ha mer. Det finns så mycket potential i en sjukhusserie där pappan till huvudrollen är bortsprungen, men den används inte riktigt fullt ut. Sjukhus-delen av serien är ocksåväldigt underutvecklad. Skaparna har inte satsat på något i Grey's Anatomy eller Emily Owens-stuket här inte. 
 
Säsongens sämsta och bästa karaktärer? Svårt, när det är så korta avsnitt och en sådan kort säsong lär man inte riktigt känna karaktärerna. Jag vet att Dylan är modig, jag vet att Hud är drömmig, jag vet att London är en underbar människa och jag vet att Wes och Mikayla är fantastiska vänner. Men det är allt, egentligen. Det är enbart London, Dylan och Hud vi har fått se mer än skalet på. Jag tänker alltså säga att dessa tre är säsongens (och antagligen seriens, eftersom det inte pratas om en andra säsong) bästa karaktärer. Säsongens sämsta karaktärer är Teddy och alla i samma kretsar. Dem var så frustrerande, och så överdrivet löjliga. 
 
 

Tagline säsong ett: A heartbeat away from the truth. | År: Tvåtusenfemton | Antal avsnitt: Tolv

Movie review | big fish

 
 
FILMENS HANDLING: A young man, William Bloom at the deathbed of his father, Edward Bloom, is trying to figure out who his father really is as a person. William's father was always telling tall tales of his life and events that happened to him, clearly describing his life as completely extraordinary. In William's time with his father he records four separate 'takes' of his father's death. Each 'take' recognizing Edward's journey through life and everything he encountered, answering life's biggest questions and spending time together. Despite all the stories, smiles and time shared together, nothing could prepare Edward for what was going to happen during his final death 'take'. Through each story shared from his father, William is finally learning how he will be able to get to bottom of the truth and find a way of truly understanding his father.
 
TAGLINE: An adventure as big as life itself. 
 
SKÅDESPELARE Ewan McGregor, Billy Crudup m.fl. | RELEASE 2003/2004
MINA TANKAR: I början, när filmen öppnades med en dålig Texas-dialekt, visste jag inte riktigt vad jag hade gett mig in på. I mitten började jag fundera på om det verkligen var värt det. Men efter det, slutet - då började alla bitar av pusslet komma samman. Alla berättelser började hänga ihop och Edward Bloom blev en episk personlighet. Den här utvecklade fantastiska, originella (faktiskt), handlingen tillsammans med ypperliga skådespelare blev det här filmen nästintill perfekt. En mer invecklad, men lika storslagen, berättelse som Forrest Gump. Det finns ingen tvivlan om att Tim Burton är en fantastisk berättare - och det bevisar han verkligen med Big Fish. Det kändes som att jag spenderade en hel livstid tillsammans med Edward Bloom. Med Big Fish kändes allt möjligt - det kändes som att allt var vettigt. Och är det inte så man vill känna sig? Fullbordad.