Det här var en bok jag aldrig hade hört talats om innan jag lånade. Allt jag egentligen visste om den, var att den porträtterade en afro-asiatisk tjej samt att det handlade mycket om löpning. Detta var dock tillräckligt för att locka mig (samt framsidan), men tur var väl det. Wing Jones var en av de bästa böcker jag någonsin läst. Vi fick en otroligt emotionell bok med otroligt bra representation av en lite gömd nationalitet, samtidigt som boken innehöll en fantastisk karaktärsutveckling. Både för Wing, men även för hennes familj samt kärleksintresse. Vad som fick mig att tycka om den här boken så mycket var dock främst Wing. Hon är en väldigt bra huvudkaraktär, och bemöter alla problem exceptionellt. 

 

Samtidigt dock som Wing är fantastisk, så är själva handlingen precis lika fantastisk. Boken börjar egentligen med att Wing's bror hamnar i koma efter att kört rattfull och dödat två människor. En mamma och en av hans kompisar. I och med det här, börjar Wing's utveckling som karaktär. Först och främst är skolan väldigt problematisk, eftersom att mobbningen som redan pågick nu blev ännu värre med hennes brors rattfylla. Men hon har även inga vänner, samt ingen familj som riktigt kan vara där för henne. För att hantera sorgen, börjar Wing springa. Hon springer bort sin sorg och utvecklas som människa. Hon får vänner, hon får mod. Och det fina är att vi får följa med på den här emotionella resa när hennes bror är i koma. Det är precis det som gör den här boken så bra. Vad som gör den här boken till en favorit.