Efter att ha haft båda böckerna hemma i ungefär ett år, så har jag nu äntligen läst dem. Dessa två böcker är skrivna av Sarah J. Maas och ingår i A Court of Thorns and Roses-serien, som först släpptes för två år sedan med boken vid samma namn som serien går efter. Böckerna handlar om Feyre, som dödar en varg i skogen. I och med detta kommer en High Fae till hennes människoby för att hämta henne. Vargen hon dödade var nämligen inte en varg, utan en fairy. I och med detta dras Feyre in i Prychian, världen av faeries där alla möjliga hinder kommer att dyka upp. I den första boken, A Court of Thorns and Roses, möter Feyre Amarantha som ödelagt Prythian under århundraden. I den andra boken, A Court of Mist and Fury, kämpar Feyre till störst del med sina egna demoner samt ett närliggande hot från Hybern och dess kung. 

 

 

I den första boken får vi först och främst träffa kvinnan som ska bli vår huvudroll, nittonåriga Feyre. Hon bor i The Mortal Lands och är urfattig. Hon måste därför jaga för att få tag i pengar - vilket leder till hon dödar vargen och tas till Prythian. Där träffar hon Tamlin, som är High Lord över The Spring Court. Det här var en bok jag faktiskt tyckte om jätte mycket, som fick mig att bli intresserad i hela den här komplicerade världen. I den här boken älskade jag Tamlin. Helt och hållet. Vilket faktiskt är svårt för mig att säga, eftersom jag har läst den andra boken också. Men det som var fantastiskt med den första boken för mig var främst världsuppbyggnaden. Tyckte om att det fanns massor av olika hov, som präglas av olika aspekter - till exempel Spring, Summer och Night. Om man ska klaga på något, var det i så fall slutsektionen med Amarantha. Tyckte om att vi introducerades mer till Rhysand som karaktär, men annars drogs det ut på väldigt mycket. Vi fick dock se vilken fantastisk människa Feyre är, och hur stark hon är. Kul att hon blev fae med!

 

 

Den här boken!! Bland det bästa jag har läst i hela mitt liv. Först och främst, beror detta på Rhysand. Rhys är en av de bästa manliga karaktärerna jag har träffat på i en bokserie, förutom Will Herondale, självklart. Han är först och främst otroligt mäktig, men han är även mänsklig och låter Feyre göra lite vad hon vill. Till skillnad från Tamlin. För herregud vad Maas valde att förstöra hans karaktär. Tamlin är en riktigt dålig människa, och jag tyckte det var tråkigt att Lucien med detta också blev uppvisad så. Förutom karaktärerna dock, tyckte jag även om att vi fick upptäcka lite mer ställen i Prythian. The Night Court var självklart huvudutspelningsplatsen, i och med Velaris. Men vi fick även ett utflykt till The Summer Court som var välbehövlig. Kul att träffa en till High Lord, förutom Tamlin och Rhysand. Men det bästa med den här boken måste ändå vara alla nybyggda förhållanden. Feyre och Rhysand till exempel. Hallå! Steamy! Men jag tyckte även om att Feyre faktiskt fick kompisar i Mor och Amren bland annat. Slutet var också fantastiskt och otroligt krävande för ens känslor. Feyre är High Lady! Hon är en spion! Den tredje boken kommer bli otroligt intensiv. Vet dock inte om något kan slå detta.