Movie review | big fish
FILMENS HANDLING: A young man, William Bloom at the deathbed of his father, Edward Bloom, is trying to figure out who his father really is as a person. William's father was always telling tall tales of his life and events that happened to him, clearly describing his life as completely extraordinary. In William's time with his father he records four separate 'takes' of his father's death. Each 'take' recognizing Edward's journey through life and everything he encountered, answering life's biggest questions and spending time together. Despite all the stories, smiles and time shared together, nothing could prepare Edward for what was going to happen during his final death 'take'. Through each story shared from his father, William is finally learning how he will be able to get to bottom of the truth and find a way of truly understanding his father.
TAGLINE: An adventure as big as life itself.
SKÅDESPELARE Ewan McGregor, Billy Crudup m.fl. | RELEASE 2003/2004
MINA TANKAR: I början, när filmen öppnades med en dålig Texas-dialekt, visste jag inte riktigt vad jag hade gett mig in på. I mitten började jag fundera på om det verkligen var värt det. Men efter det, slutet - då började alla bitar av pusslet komma samman. Alla berättelser började hänga ihop och Edward Bloom blev en episk personlighet. Den här utvecklade fantastiska, originella (faktiskt), handlingen tillsammans med ypperliga skådespelare blev det här filmen nästintill perfekt. En mer invecklad, men lika storslagen, berättelse som Forrest Gump. Det finns ingen tvivlan om att Tim Burton är en fantastisk berättare - och det bevisar han verkligen med Big Fish. Det kändes som att jag spenderade en hel livstid tillsammans med Edward Bloom. Med Big Fish kändes allt möjligt - det kändes som att allt var vettigt. Och är det inte så man vill känna sig? Fullbordad.
Postat av: Elsa
Är så glad att du gillade den, det är så roligt när andra förstår precis varför man älskar en viss film! Du tog upp precis det som jag älskar mest med Big Fish - att man får en känsla av att inget är omöjligt. Det är verkligen slutet som gör Big Fish till en så bra film, precis som du säger så är det där alla pusselbitar faller på plats. Tycker den scenen är så vacker också, när Will bär ut sin pappa till havet och han blir det han alltid varit - en väldigt stor fisk. Så vackert, så mysigt, så bra. Man förstår också då att ingenting är omöjligt om man har lite fantasi. Även om Edward Bloom egentligen dog på sjukhuset, så fick han en mycket mer ärofull död i sinnet... Haha låter jättekonstigt men på något sätt förstår man verkligen det i slutscenen :)
