Jag tyckte om det här avsnittet av Outlander, fast på ett annat sätt än jag har gillat dom andra avsnitten, för det kändes som att man fick en ännu bättre inblick i vardagslivet. T.ex versionen av landhockey dom körde, det var jätte roligt att se. Avsnittet innehöll även en fantastisk blandning av sorg och humor. Det jag, personligen, egentligen tycker mest om med den här serien just nu är att jag tycker om helheten, vilket jag nästan aldrig gör. Jag stannar inte för romantiken, jag stannar inte för historian. Jag stannar för helheten. 

  

 

Eftersom Extant har börjat visa två avsnitt per kväll så förstår jag nästan aldrig när dom växlar över till det andra avsnittet, så jag hoppas att jag pausade i rätt tidpunkt (jag orkade inte se båda avsnitten). Ni som faktiskt läser mina avsnitts recensioner vet att Extant inte är en favorit, men att jag faktiskt tyckte om det förra avsnittet. Det var första gången jag faktiskt längtade efter ett avsnitt den här veckan, dock så blev jag väldigt besviken, jag vart uttråkad bara efter några minuter. Vi fick iallafall reda på att Alan bara sköt en hallunication, vilket var bra. Annars hände det inte så mycket, inget jag intresserade mig av iallafall. En ny karaktär introducerades, vilket var roligt.