Legion. En serie som handlar om Professor X's son. En serie som har Dan Stevens i huvudrollen. En serie som har The Shadow King som skurk. Kan det här bli något annat än bra? Nej, det kan det verkligen inte, vilket vi fick se i den första säsongen. Det här är först och främst en väldigt konstig serie. Eftersom att våran huvudkaraktär har krafter kopplade till hjärnan, så blir det så nästan till automatik. Men jag tycker ändå att det är okej, främst eftersom att vi faktiskt får de svar vi behöver till slutet för att få en bra ihopsatt säsong. Men även för att det fyller gapet efter Limitless, och det är gap som verkligen behövde fyllas.
Förutom att den är väldigt konstig, så är den också väldigt välgjord. Välgjord både till effekterna och till handlingen, samt gentemot valen av skådespelare. Det är en exceptionellt visuell upplevelse vi får i den här första säsongen, och jag är säker på att det kommer fortsätta i seriens framtid. Lenny's dans i avsnitt sex? Magi. Men annars var även Dan Stevens något som höjde den här serien ytterligare. Han är perfektion som David Haller, och han förtjänar all beröm han får nu. Legion blev till en succe utan dess like, och jag längtar redan till säsong två.
Det här är nog slutet. Det här är nog slutet av den serie jag alltid haft närmast hjärtat, trots att det inte har varit min favoritserie. Vi har fått fyra hela säsonger - och nu är det nog över. Nu kommer vi nog aldrig få mer Ichabod Crane. Nu kommer vi nog aldrig få mer Jenny Mills. Nu kommer vi nog aldrig få mer av Sleepy Hollow. Men jag hoppas, jag hoppas på en sista säsong. En säsong där serieskaparna redan vet att det kommer ta slut efter säsongen, för jag vill ha ett farväl till Abbie. Ett farväl till Joe. Ett farväl till Sleepy Hollow som stad - och ett farväl till Sleepy Hollow som serie. Helt enkelt, skulle jag behöva closure. För det här är något som har hopplöst smittat av sig på mitt hjärta.
Men hur var säsongen då? Bra, skulle jag vilja säga. Självklart blev det lite av ett kort åk, det blev ändå bara tretton avsnitt. Men jag tyckte ändå att det var okej, inte okej för en serieavslutning - men okej som byggnation till en sista säsong. Det visade sig att Sleepy Hollow faktiskt kunde stå utan sin förlorade lem, Abbie. Men det var inte enkelt, och det fanns alltid en saknad. Sårad, men stark, skulle nog överlag vara en bra beskrivning på den fjärde säsongen av Sleepy Hollow. Vi fick en bra skurk, vi fick ett återseende av våra horsemen, vi fick en ny stad och en fantastisk Ichabod. Men det blev aldrig riktigt tillräckligt, för vi fick aldrig säga hej då på riktigt. Därför behöver jag en fortsättning. Ett sista åk, för nu lämnades mitt hjärta öppet. Blödande, och ekande.
Hej och välkomna till min blogg. Heter Emelie, är 19 år och på Gotham Alley skriver jag främst om serier, men även om filmer och böcker. Ni kommer att få ta del av recensioner, tips, listor och lite allt möjligt. Hoppas att det är något ni uppskattar!
