Filmrecension: guardians of the galaxy vol. 2

 
Den första Guardians of the Galaxy filmen var något många såg fram emot. Man undrade kring vilka dessa karaktärer faktiskt var - och hur den här storsatsningen skulle se ut. Biograferna var fullsatta, och en stor majoritet blev otroligt nöjda med vad dem såg. Inte jag. Men det fanns ändå ingenting att klaga på kvalitetsmässigt. Mitt enda fel med filmen var dess oseriösa ton. Igår kom uppföljaren framför en tom biosalong - och här kan man klaga på ungefär allt. Handlingen, karaktärerna, humorn. Ingenting fungerade.
 
Självklart hade jag mina problem med den första filmen - med humorn, som sagt, men även med den underutvecklade skurken. Trots det - hade ändå den första filmen en utvecklad handling. Vi fick ett rymdäventyr, där allt kändes genomtänkt och planerat. Det fick vi inte i den här filmen. Vi fick premissen att denna uppföljare skulle utforska Peters ursprung - vem är hans pappa? En premiss, som föll snabbt. Ego presenterades efter bara några minuter in i filmen - och man visste direkt att han inte var den ultimata faderfiguren. Förutsägbart, vilket gör att hela filmens handling (som då cirkulerar kring Ego) faller samman. Guardians of the Galaxy saknar direktiv och motivation. 
 
Om filmen får något rätt dock, så är det effekterna. Marvel vet verkligen hur man skapar en vacker film, speciellt när den utspelar sig i rymden. Vi fick fantastiska rymdsekvenser, vi fick fantastiska planeter och städer. Speciellt Egos egna planet, var en fröjd för ögat. Tillsammans med dessa vackra effekter, fick vi även en otroligt vacker begravning. I Asgård-stil, när kroppen blir en del av rymden. 
 
 
På tal om dödsfallet, måste jag även klaga på skådespelarinsatserna. Vet inte om det handlar om manuset, eller om det handlar om skådespelarna i sig - men det emotionella och det seriösa i filmen föll väldigt platt. Detta gör även att man drar sig mer till det komiska, vilket är problematiskt - speciellt för mig. Vill inte ha en komedi, vill inte ha oseriösa kommentarer som förstör en hel film. Detta förstör även karaktärerna, då jag i den här filmen tyckte om Star-Lord ännu mindre än vad gjorde i den förra filmen. Samtidigt som Gamora fortfarande missanvändes. Om det var någon karaktär som faktiskt utvecklades, så var det Rocket. Han var den som fick ta de tyngre scenerna, och gjorde det briljant - trots att han enbart är en datoranimerad tvättbjörn.
 
Så, sammanfattningsvis var det här lite av en katastrof. Men jag är faktiskt inte besviken, för jag hade inte några förhoppningar överhuvudtaget. Det var ändå en underhållande film trots att den var väldigt underutvecklad och saknade direktiv. Spretig, icke-genomtänkt och förutsägbar är väl egentligen de ord som bäst beskriver årets andra Marvel-relaterade film. Men nu väntar vi istället på Thor, och kanske till och med Spider-Man. För det är två filmer som jag tror kan bli bättre än vad detta resulterade i. Men om ni tycker om lättsamma och vackra filmer, och egentligen inte bryr er om den är underutvecklad eller inte - så kan den här nog vara magisk. 
 
Betyg: 3 av 5