En gång i phuket (2011)
En gång i Phuket (2011)
"Sven är en karriärcoach med inrutat vardagsliv som fått nog av att hjälpa andra att byta liv. Sven vill ha något mer. Han vill bli fri som äventyraren Johan, en gammal skolkompis som blivit rikskändis för sina böcker om att kasta loss från vardagen och förverkliga sig själv. När Johan plötsligt dör i en olycka i samband med ett BASE-jump från Kaknästornet säger en röst inom Sven att det är hans tur att förverkliga sina drömmar. Han säger upp sig på jobbet och hoppar på första bästa plan till Thailand för att skriva en bok och äntligen börja leva livet på riktigt."
Mitt betyg: 7.5/10
Jag har sett den här filmen tre gånger nu, och jag är nog ganska säker på att det här är min favoritfilm, bland dom svensktalande alltså. Jag tycker att den är hysterisk, den är hur rolig som helst. Det som egentligen höjer den här filmen, enligt mig, är när Sven inte förstår norska, det är en härlig touch som verkligen uppskattas. Dock så innehåller den här filmen inte direkt skådespeleri i värdsklass, men det gör ingenting.
Den här filmen är inte genialisk. Den är verkligen inte världsklass, men jag fastnar ändå för den. Det kan vara för att jag har en grej för romantik på resor, men den här filmen funkar verkligen för mig. Jag håller med en mening jag läste här: "Hade den kommit från USA så hade Ashton Kutcher spelat huvudrollen och det fullkomliga fiaskot varit nära. Riktigt så illa blir det inte eftersom Peter Magnusson är både roligare och charmigare än Kutcher." Det är till 100% sant, men sedan är det faktiskt så att jag fastnar för den här klyschiga, romantiska komedin.