Bokrecension | shadow kiss
Nu har jag även tagit mig igenom den tredje boken. Den tredje boken som i folkmun anses vara den bästa av alla i serien. I efterhand förstår jag varför, för det här var intensivt. Intensivt och hjärtkrossande, vilket verkar vara återkommande begrepp av beskriva Meads böcker med. I den här boken får vi följa en lite mer annorlunda handling, när Lissa's magi bidrar till Rose's mörker. Rose ser spöken, hon känner på sig när Strigoi är nära - men värst av allt, hon ser Mason. Mason som hon känner sig skyldig att ha dödat. Tillsammans med detta måste hon även brottas med sin olagliga romans med Dimitri samt sin svartsjuka gentemot Lissa och Christian. Rose har alltså många bollar i luften.
Den här boken var verkligen fantastisk. Rose utvecklas något otroligt genom den här bokens gång, samtidigt som vi fick en väldigt intressant handling som kunde bidra till fördjupning i karaktärers liv. Vi fick även mer spirit-fördjupning, vilket var jätte intressant med kopplingen till Rose. Mina enda problem med den här boken var att 1. Sekten med Jesse var jätte underutvecklad och 2. Man använde sig inte av sin miljö i den här boken heller. Dem var på hovet men man fick inte uppleva hovet - det kändes som att dem kunde ha varit varsomhelst utan att handlingen hade påverkats. Annars var Shadow Kiss perfekt som mittenbok, för den byggde upp för uppkommande böcker exceptionellt. Kan inte bärga mig!
Postat av: Flisan
sv: jamen eller hur :D
kul att läsa :D
Svar:
Emelie Karlsson
Postat av: Tilda Barkselius
Åh läste denna när jag var yngre, gillade verkligen denna serie!
Svar:
Emelie Karlsson