Gothamalley & linusdotter pratar The Crown | 1-3

 
«mina tankar»
 
The Crown, Netflix's storsatsning, med en enorm budget och en skådespelarskara med enbart duktiga skådespelare. Jag har nu sett tre avsnitt och är kär. Jag är kär. Rakt igenom, helt och hållet. Kär. Som alla nog vet hade jag inte som helst förhoppningar på den här serien, vilket jag kan ifrågasätta nu när jag har börjat kolla igenom serien. The Crown är otrolig PR för det brittiska kungahuset, samt så otroligt otroligt rojalistiskt - men på bästa möjliga sätt! The Crown visar verkligen exemplariskt hur ett perioddrama ska vara.
 
Under det första avsnittet, Wolferton Splash, var jag inte riktigt så koncentrerad som jag kanske skulle ha varit. Kanske främst för att jag inte hade några förhoppningar! Men det gjorde egentligen inte så mycket, för jag hängde med. Wolferton Splash var ett bra öppnade avsnitt helt enkelt där vi fick se att alla skådespelare passar i sina roller, vilket jag var orolig att dem (läs: Matt Smith) inte skulle göra. Det tredje avsnittet Windsor visade upp mer problem, till exempel med gamla Churchill, men även inom äktenskapet mellan Elizabeth och Phillip. Vilket behövdes!
 
Anledningen til varför jag hoppar över det andra avsnittet, Hyde Park Corner, dock är på grund av att det hittills har varit otroligt överlägset! Vi fick följa Elizabeth och Phillip under deras resa till Afrika - men samtidigt följa George's död. Vi fick även här se mer av det, som vi vet kommer bli, tragiska förhållandet mellan Margaret och Peter. Allt var så exceptionellt tragiskt samt känslosamt! Alla hanterade kungens död olika - men alla reaktioner var precis lika hjärtkrossande att se. Fantastiskt jobb att skådespelarna här då man verkligen kände för alla! The Crown är verkligen ett konstverk, ett vackert - men inte skört - konstverk.
 
 
«Emilias tankar»
 
Man märker direkt att The Crown är Netflix nya storsatsning, från kostymerna till antalet statister, från kulisserna till alla detaljer. The Crown är så otroligt välgjord att jag redan efter ett avsnitt var kär, nu har jag sett de tre första avsnitten och jag är fortfarande kär. Precis som Emelie! Jag älskar rollbesättningen, tycker Matt Smith gör ett utmärkt jobb att spela Philip Mountbatten, Duke of Edinburgh, Claire Foy porträtterar drottning Elizabeth på ett sådant sätt att jag inte med ord kan beskriva hur bra det är. Jag blir helt mållös av The Crown.
 
De få förhoppningarna jag hade uppfylldes inom de fem första minuterna av första avsnittet. Skådespelarna är fantastiska helt igenom och storyn är både fängslande och spännande - utan att vara påhittad. Av de tre första avsnitten är avsnitt två Hyde Park Corner en favorit. Här får man följa Elizabeth och Philip i Kenya och Kung Georges sista tid i livet. Alla karaktärer påverkas och hanterar kungens död olika, men man kunde känna för varje person. Även här visar skådespelarna sina talanger att förmedla känslor, mina ögon var inte torra när Margaret sa hejdå till sin pappa när han balsamerades.
 
Avsnitt tre bjöd på problem för Elizabeth och Philip, Kung Georges begravning och flashbacks från 1936 när Kung Edward abdikerade och George tog sin brors plats om Englands kung. Det var även här man började se maktspelet utformas, Elizabeth får råd hit och dit, från att hon borde byta namn från Mountbatten till Windsor till att drottningfamiljen måste flytta till Buckingham Palace. Det är många karaktärer, framför allt män som försöker få drottningen att göra som de vill. Detta kommer vi nog att se mer av i kommande avsnitt. Och framförallt Queen Elizabeths kröning!

Nästa inlägg, om avsnitt 4-6, kommer upp på Emilias blogg - så håll utkik!
Spara
Spara
Spara
Spara

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: