Handling: "Biokemisten Dr. Hank Pym använder sin senaste upptäckt för att skapa en storleksförändrande formel. Hans första test på sig själv går inte som planerat men han uppfinner en hjälm som gör att han kan kommunicera med myror - och kontrollera dem. Pym låter den halvkriminelle Scott Lang testa hjälmen. Beväpnad med en häpnadsväckande förmåga att krympa i storlek, men öka i styrka, måste nu Lang hjälpa sin mentor, Pym, att skydda hemligheten bakom hans spektakulära Ant-Man-utrustning."

 

  

Mina tankar: Efter att i april detta år kommit ut från biografen med en växande besvikelse från årets största händelse Age of Ultron var Ant-Man verkligen inte något som lockade - om uppföljaren till Avengers inte kunde leva upp till förväntningarna, hur skulle då lille Ant-Man ledd av en ren komediskådespelare klara sig på den stora skärmen? Under premiärveckan ploppade recensioner upp från ett flertal håll, majoriteten positiva - ändå existerade inte förhoppningarna, och tur var väl det. 

Den 22 juli var det precis som med Age of Ultron, att min redan existerande misstro växte från filmens start, dock till skillnad från den tidigare nämna filmen berodde det varken på kvalitén på klippningen eller upplägget - utan istället att det inte kändes som en Marvel film. Det finns många enskilda skavanker som kan ha orsakat känslan, men för mig var det helheten som tillförde med tomheten. Ant-Man skulle vara en av Marvels roligare filmer liknande Guardians of the Galaxy, Paul Rudd som endast medverkat i komedier tidigare var huvudrollsinnehavare och manuset skulle vara väldigt lättsamt och roligt, men filmen kändes väldigt långsam och uttråkande. 

 

Ändå gjorde skådespelarna ändå ett väldigt bra jobb och Paul Rudd briljerade i rollen som Scott Land då han både medförde mycket komedi och drama. Även fast Rudd är en av mina favoritskådespelare så var jag relativt osäker - då han som sagt tidigare endast gjort komedier så som Anchorman, Role Models m.fl. Men han var faktiskt det som lyfte filmen ett snäpp och egentligen faktiskt gjorde den värd att kolla på - utöver Rudd gjorde nästan hela skådespelarskaran ett bra jobb. Evangeline Lilly var perfekt som den tuffa och intelligenta Hope van Dyne och Michael Douglas var riktigt trovärdig i rollen som föregående Ant-Man: Hank Pym. 

Men som vanligt misslyckades Marvel med skurken - jag förstår fortfarande inte hur dem lyckas misslyckas varje gång men det gör dem. Skådespelaren bakom Yellowjacket vid namn Corey Stoll, som bland annat gjort Bourne, gjorde ett utmärkt jobb och passade faktiskt perfekt i rollen, men som vanligt kändes inte skurken som ett riktigt hot. Man visste hela tiden att Ant-Man tillslut skulle lyckas vilket var uttråkande. Utöver Darren Cross och hans Yellowjacket var även Scott Langs gamla gäng en bidragande faktor till varför jag inte tyckte den här filmen riktigt lyckades - jag förstår självklart varför man behöver lite comic relief i superhjältefilmer, men här existerade det redan i huvudrollsinnehavaren Paul Rudd och det blev tyvärr hela tiden alldeles för mycket med Michael Penas karaktär Luis. 

 

Sammanfattningsvis var Ant-Man faktiskt en ganska medioker film. Det fanns bidragande faktorer i till exempel Falcons gästspel, Paul Rudds prestation och framhävandet av myror som lyfte filmen några snäpp men överlag gick det tyvärr inte hela vägen. Med en svag gärningsman, en aning för mycket comic relief och en konstant känsla av ett divergerande från Marvelandan blev jag precis som jag trodde jag skulle bli - besviken. Men om man tvärtemot mig faktiskt uppskattar lite för mycket comic relief och ett dalande i kvalitén är Ant-Man fortfarande en varm rekommendation, den är antagligen överlag inte så dålig som jag får den verka. 

 

Betyg: 6.5/10